Diabetes beskrevs av egyptierna redan 1500 före Kristus, då man smakade på urinen och konstaterade att den var söt. Under antiken introducerades namnet diabetes som kommer från grekiskan och betyder ”siphon” som innebär att man kissar mycket (sockret binder vatten och urinmängderna ökar).
Vanligaste kroniska sjukdomen hos barn
Diabetes är en stor sjukdomsgrupp med påtaglig variation. Vid typ 1 diabetes kan kroppen inte längre tillverka tillräckligt med insulin. Vid typ 2 diabetes (som framförallt drabbar vuxna/äldre människor) fungerar insulinet dåligt men finns oftast i ökad mängd.
Insulin måste injiceras
Insulin är en stor molekyl och kan inte tas upp av tarmen. Därför måste patienter med typ 1 diabetes ta insulin i sprutform, medan patienter med typ 2 diabetes ofta kan klara sig med tabletter som påverkar det insulin de själva utsöndrar.
Typ 1 diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och ökar i hela världen. För att överleva och undvika skador av sjukdomen måste man ta insulinsprutor till varje måltid.
Ännu okänd sjukdomsorsak
Trots att sjukdomen varit känd länge kan vi än idag inte riktigt förstå hur den uppkommer. Redan i slutet av 1700-talet upptäckte man vid obduktioner på patienter med typ 1 diabetes att deras bukspottkörtel såg annorlunda ut. Man fann att det var de Langerhanska cellöarna som var sjuka, en mycket liten del av bukspottkörteln, medan den övriga bukspottkörteln var frisk.
Senare har man funnit att det i dessa små cellöar finns ännu mindre delar, kallade betaceller, där insulinet bildas.
De flesta har anlag för typ 1 diabetes
Vi vet idag att typ 1 diabetes uppstår genom ett samspel mellan ett genetiskt arv och den miljö vi lever i. Med genetiskt arv menas att uppemot 60 procent av vår befolkning i Sverige bär på de anlag som är vanligast vid typ 1 diabetes, men det är endast en bråkdel som insjuknar.
Endast 10-15 procent av alla diabetiker har en nära släkting med typ 1 diabetes.
Möjliga miljöfaktorer
Olika miljöfaktorer har visat sig statistiskt kunna sättas i samband med sjukdomen, men bevisen är inte entydiga och sambanden ej heller självklara. Bland de mest omtalade orsakerna kan nämnas olika virusinfektioner, framförallt olika tarminfektioner, kort amningstid, tidig introduktion av komjölk, brist på D-vitamin, för god hygien och för snabb tillväxt.
Immunförsvaret tar miste
Typ 1 diabetes är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppen av någon anledning inte kan skilja på vad som är egen vävnad och hör till kroppen och vad som kommer utifrån, så som virus och bakterier som bör förstöras. Kroppen bildar antikroppar för att märka ut vad som är främmande för kroppen och som skall avlägsnas. Dessa antikroppar finns sedan kvar som ett minne för att kroppen snabbt skall kunna avlägsna samma virus/bakterie eller annat främmande ämne när det återkommer.
Oklart vad som kommer först
När kroppen bildar antikroppar mot sig själv kallas de autoantikroppar. Vid en autoimmun sjukdom skadas kroppens egna celler, när det gäller diabetes bukspottkörtelns betaceller som bildar insulin. Det är dock oklart vad som kommer först, om det är autoantikropparna som gör att betacellerna tar skada eller om de endast är en markör för en skada som uppstått i betacellerna. En skada kan nämligen blottlägga för immunförsvaret nya ämnen, som kroppen av misstag reagerar på och bildar autoantikroppar mot.
Stor reservkapacitet
Kroppen har en fantastisk reservförmåga. Vi har två lungor, två njurar och så vidare trots att vi överlever och klarar oss bra med endast en lunga eller en njure.
Först när ca 10-20 procent av insulinproduktionen återstår, insjuknar man i typ 1 diabetes med symptom som ökad törst, ökade urinmängder, trötthet, suddig syn och i värsta fall syraförgiftning. Detta är ett livshotande tillstånd med svåra buksmärtor, kräkningar och tung andning orsakad av ett lågt pH i kroppen.
På grund av insulinbristen kan kroppen inte använda sig av sockret som energi. Som kompensation bryter kroppen ner fett och denna fettnedbrytning skenar vid insulinbrist och leder till ett sjunkande pH.
Igenkänningsmolekyler på ytan
Sedan 1970-talet har man kunnat mäta autoantikroppar typiska för typ 1 diabetes och även känt till de gener som är viktigast för bedömningen av vem som riskerar att utveckla typ 1 diabetes.
Dessa gener kallas HLA, humant leukocyt antigen (leukocyt=vita blodkroppar, antigen= en igenkänningsmolekyl på ytan, som immunförsvaret letar efter och som antikroppar bildas mot).
Olika varianter av dessa HLA gener gör att man har olika förmåga att bilda olika former av antikroppar.
Flera olika sorters antikroppar
Den första autoantikroppen fick namnet ICA efter ”Islet Cell Antibody” vilket betyder ö-cellsantikropp och syftar på att man kunde finna denna antikropp i bukspottkörtelns Langerhanska cellöar.
Man har senare funnit att denna antikropp är mycket ospecifik och reagerar mot flera olika antikroppar som GADA (glutamin-syra-dehydrooxygenas antikropp), IA-2A (insulinom-associerat-antigen 2 antikropp), IAA (insulinantikropp) och ZnT8A (zinktransportör 8 antikropp).
Den senast kända
ZnT8A är den senast upptäckta autoantikroppen hos patienter med typ 1 diabetes (känd sedan 2007). Den går att mäta i tre olika varianter som bara skiljer sig med en enda aminosyra (en enda punkt i genen), men som ändå tycks ha varierande betydelse (ZnT8RA, ZnT8WA och ZnT8QA).
Dessa autoantikroppar och HLA gener går att mäta när som helst i livet. Genom att titta på antalet autoantikroppar, vilka autoantikroppar och hur höga nivåer av dessa autoantikroppar som varje patient har, kan man tillsammans med den genetiska HLA-profilen göra en riskbedömning.
I vissa fall föreligger nästan hundra procents risk att utveckla diabetes. En enstaka autoantikropp kan förekomma utan ökad risk att insjukna. Med flera autoantikroppar är det vanligt att man insjuknar i typ 1 diabetes inom några år, men enstaka individer kan ha många autoantikroppar i många år före diabetesdebut.
Igenkänningsmolekyler på ytan
Sedan 1970-talet har man kunnat mäta autoantikroppar typiska för typ 1 diabetes och även känt till de gener som är viktigast för bedömningen av vem som riskerar att utveckla typ 1 diabetes.
Dessa gener kallas HLA, humant leukocyt antigen (leukocyt=vita blodkroppar, antigen= en igenkänningsmolekyl på ytan, som immunförsvaret letar efter och som antikroppar bildas mot).
Olika varianter av dessa HLA gener gör att man har olika förmåga att bilda olika former av antikroppar.
Flera olika sorters antikroppar
Den första autoantikroppen fick namnet ICA efter ”Islet Cell Antibody” vilket betyder ö-cellsantikropp och syftar på att man kunde finna denna antikropp i bukspottkörtelns Langerhanska cellöar.
Man har senare funnit att denna antikropp är mycket ospecifik och reagerar mot flera olika antikroppar som GADA (glutamin-syra-dehydrooxygenas antikropp), IA-2A (insulinom-associerat-antigen 2 antikropp), IAA (insulinantikropp) och ZnT8A (zinktransportör 8 antikropp).
Den senast kända
ZnT8A är den senast upptäckta autoantikroppen hos patienter med typ 1 diabetes (känd sedan 2007). Den går att mäta i tre olika varianter som bara skiljer sig med en enda aminosyra (en enda punkt i genen), men som ändå tycks ha varierande betydelse (ZnT8RA, ZnT8WA och ZnT8QA).
Dessa autoantikroppar och HLA gener går att mäta när som helst i livet. Genom att titta på antalet autoantikroppar, vilka autoantikroppar och hur höga nivåer av dessa autoantikroppar som varje patient har, kan man tillsammans med den genetiska HLA-profilen göra en riskbedömning.
I vissa fall föreligger nästan hundra procents risk att utveckla diabetes. En enstaka autoantikropp kan förekomma utan ökad risk att insjukna. Med flera autoantikroppar är det vanligt att man insjuknar i typ 1 diabetes inom några år, men enstaka individer kan ha många autoantikroppar i många år före diabetesdebut.
Igenkänningsmolekyler på ytan
Sedan 1970-talet har man kunnat mäta autoantikroppar typiska för typ 1 diabetes och även känt till de gener som är viktigast för bedömningen av vem som riskerar att utveckla typ 1 diabetes.
Dessa gener kallas HLA, humant leukocyt antigen (leukocyt=vita blodkroppar, antigen= en igenkänningsmolekyl på ytan, som immunförsvaret letar efter och som antikroppar bildas mot).
Olika varianter av dessa HLA gener gör att man har olika förmåga att bilda olika former av antikroppar.
Flera olika sorters antikroppar
Den första autoantikroppen fick namnet ICA efter ”Islet Cell Antibody” vilket betyder ö-cellsantikropp och syftar på att man kunde finna denna antikropp i bukspottkörtelns Langerhanska cellöar.
Man har senare funnit att denna antikropp är mycket ospecifik och reagerar mot flera olika antikroppar som GADA (glutamin-syra-dehydrooxygenas antikropp), IA-2A (insulinom-associerat-antigen 2 antikropp), IAA (insulinantikropp) och ZnT8A (zinktransportör 8 antikropp).
Den senast kända
ZnT8A är den senast upptäckta autoantikroppen hos patienter med typ 1 diabetes (känd sedan 2007). Den går att mäta i tre olika varianter som bara skiljer sig med en enda aminosyra (en enda punkt i genen), men som ändå tycks ha varierande betydelse (ZnT8RA, ZnT8WA och ZnT8QA).
Dessa autoantikroppar och HLA gener går att mäta när som helst i livet. Genom att titta på antalet autoantikroppar, vilka autoantikroppar och hur höga nivåer av dessa autoantikroppar som varje patient har, kan man tillsammans med den genetiska HLA-profilen göra en riskbedömning.
I vissa fall föreligger nästan hundra procents risk att utveckla diabetes. En enstaka autoantikropp kan förekomma utan ökad risk att insjukna. Med flera autoantikroppar är det vanligt att man insjuknar i typ 1 diabetes inom några år, men enstaka individer kan ha många autoantikroppar i många år före diabetesdebut.
Igenkänningsmolekyler på ytan
Sedan 1970-talet har man kunnat mäta autoantikroppar typiska för typ 1 diabetes och även känt till de gener som är viktigast för bedömningen av vem som riskerar att utveckla typ 1 diabetes.
Dessa gener kallas HLA, humant leukocyt antigen (leukocyt=vita blodkroppar, antigen= en igenkänningsmolekyl på ytan, som immunförsvaret letar efter och som antikroppar bildas mot).
Olika varianter av dessa HLA gener gör att man har olika förmåga att bilda olika former av antikroppar.
Flera olika sorters antikroppar
Den första autoantikroppen fick namnet ICA efter ”Islet Cell Antibody” vilket betyder ö-cellsantikropp och syftar på att man kunde finna denna antikropp i bukspottkörtelns Langerhanska cellöar.
Man har senare funnit att denna antikropp är mycket ospecifik och reagerar mot flera olika antikroppar som GADA (glutamin-syra-dehydrooxygenas antikropp), IA-2A (insulinom-associerat-antigen 2 antikropp), IAA (insulinantikropp) och ZnT8A (zinktransportör 8 antikropp).
Den senast kända
ZnT8A är den senast upptäckta autoantikroppen hos patienter med typ 1 diabetes (känd sedan 2007). Den går att mäta i tre olika varianter som bara skiljer sig med en enda aminosyra (en enda punkt i genen), men som ändå tycks ha varierande betydelse (ZnT8RA, ZnT8WA och ZnT8QA).
Dessa autoantikroppar och HLA gener går att mäta när som helst i livet. Genom att titta på antalet autoantikroppar, vilka autoantikroppar och hur höga nivåer av dessa autoantikroppar som varje patient har, kan man tillsammans med den genetiska HLA-profilen göra en riskbedömning.
I vissa fall föreligger nästan hundra procents risk att utveckla diabetes. En enstaka autoantikropp kan förekomma utan ökad risk att insjukna. Med flera autoantikroppar är det vanligt att man insjuknar i typ 1 diabetes inom några år, men enstaka individer kan ha många autoantikroppar i många år före diabetesdebut.
Nyinsjuknade barn
Syftet med denna avhandling var att titta på HLA och alla dessa autoantikroppar, framförallt ZnT8A, hos barn och ungdomar som precis insjuknat i typ 1 diabetes. Vi ville se på autoantikroppsförekomsten bland barn med diabetes och få en djupare insikt i om det finns skillnader utifrån ålder, kön och HLA. Vidare ville vi ta reda på om någon av autoantikroppsanalyserna kunde anses överflödig. Varje analys kostar pengar och målet är att få en ”kostnadseffektiv” utredning, där man kan få tillräcklig information om patienten till ett rimligt pris.
Slutligen ville vi undersöka friska barn med ökad risk att insjukna i diabetes för att ta reda på om det fanns några skillnader beroende på HLA och de olika autoantikropparna i barnens förmåga att bryta ner socker.
I det första arbetet undersöktes 686 barn och ungdomar som insjuknat i typ 1 diabetes i Skåne mellan 1996 och 2005. Vi fann att ZnT8 autoantikropparna var viktiga och till hjälp för att bekräfta att dessa barn har typ 1 diabetes, då 26 procent av de barn som inte hade någon av de andra autoantikropparna hade ZnT8A.
Vi fann också att dessa autoantikroppar var kopplade till en HLA-variant som tidigare inte har tolkats vara förknippad med typ 1 diabetes, men där vi bedömer att människor med just denna genetiska variant lättare kan bilda autoantikroppar mot ZnT8.
I det andra arbetet utvidgade vi denna studie till en landsomspännande Sverigestudie, där vi tittade på 3 165 barn som insjuknade i typ 1 diabetes mellan 2005 och 2009.
I denna studie analyserades inte ICA men alla andra autoantikroppar och HLA. De samband vi funnit i den första studien kunde bekräftas och förtydligas.
ZnT8A bedöms vara en viktig autoantikropp och det är viktigt att analysera alla tre varianterna (ZnT8RA, ZnT8WA och ZnT8QA).
Utredningsschema
Vi bedömer att det inte är kostnadseffektivt att göra alla analyser på alla barn men föreslår ett utredningsschema som idag används i Sverige för att bidra till rätt klassificering av diabetes (figur 16 i kapitel 9).
Enligt detta schema börjar man med analys av GADA, IA-2A och HLA, och på cirka 18 procent av barnen behöver man sedan gå vidare med de övriga analyserna.
Vi bedömer dock att det är viktigt att analysera alla kända autoantikroppar hos de personer som ännu ej har diabetes men där man önskar en bedömning av risken att utveckla typ 1 diabetes.
Många studier har visat att antalet autoantikroppar till stor del avgör risken att insjukna och då bör tillägget av ZnT8A ytterligare förbättra förmågan att bedöma vilka som riskerar att insjukna i diabetes.
I det tredje arbetet ville vi titta på ICA – den autoantikroppsanalys som är dyrast och mest komplicerad att göra, men som ej ingick i den andra studien – för att avgöra om denna analys kunde bidra med ytterligare information hos de patienter som inte hade några autoantikroppar. Vi valde att även ta med patienter med andra diabetestyper än typ 1 för att se om ICA förekom hos dessa patienter. Dessutom ville vi bedöma två olika analysmetoder för ICA, där den nyare varianten är enklare och billigare.
Sparar arbete och pengar
Vi fann, att den nya metoden kan vara lämplig för att leta efter om ICA finns hos en patient men att man måste göra den dyrare och mer komplicerade analysen på alla prov som blir positiva i den enklare analysen, då de flesta är falskt positiva. Det sparar dock mycket arbete och pengar att kunna begränsa dessa komplicerade analyser.
Vi fann ICA hos enstaka patienter som inte har någon av de andra autoantikropparna men i denna studie bara hos patienter med typ 1 diabetes.
I det fjärde och sista arbetet undersökte vi 47 barn som följdes i en studie på grund av ökad risk att utveckla typ 1 diabetes utifrån HLA och autoantikroppar. På dessa barn gjorde vi olika undersökningar för att se om barnen redan hade tecken på att de hade svårt att tolerera höga sockermängder som mått på en försämrad insulinproduktion och att de närmade sig en diabetesdebut.
Vi fann att ZnT8QA var vanligare och förekom i högre nivåer hos de barn som hade sämst förmåga att hantera höga sockernivåer och att HLA DQ 2/8, det HLA som är förknippat med högst risk att insjukna i diabetes, är vanligare hos dessa barn.
Rekommendation för analyser
I framtiden rekommenderar vi analys av alla autoantikroppar vid screening av människor för att bedöma om det föreligger ökad risk att insjukna i typ 1 diabetes.
Vi har även tagit fram ett flerstegsschema för analys i etapper på nyinsjuknade barn med diabetes för att få en säkrare klassificering av vilken typ av diabetes patienterna har.
Det kommer att bli mycket spännande att följa de 47 barn med ökad risk för diabetes som ingår i den fjärde studien och se om ZnT8A eller någon annan analys kan förbättra vår förmåga att förutspå vilka som insjuknar i diabetes.
Zinkbrist och sjukdomar
Jag ser också fram emot att lära mig mer om zink och dess betydelse i kroppen, då zinkbrist tycks ha betydelse vid många olika sjukdomar, däribland diabetes. Zinktransportören som ZnT8A fäster på insulinets sekretoriska vesiklar, de ”vätskeblåsor” som insulinet utsöndras med och dessa sekretoriska vesiklar är de zinkrikaste delarna i hela kroppen. Därmed är det spännande att ytterligare följa om det finns förklaringar i kroppens tillgång till zink.
Dessutom skulle jag vilja lära mig mer om ZnT8A betydelse för andra sjukdomar, då zink transportör 8 även återfinns i t ex sköldkörtelns celler och i binjurens celler. Autoimmuna sjukdomar mot sköldkörteln och binjurarna är vanligare hos patienter med typ 1 diabetes.
Text: Cecilia Andersson
Länk till avhandlingen