Diabetesforskaren Rashmi Prasad vid Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) tilldelas årets Medeonstipendium för sin forskning om nedärvning av typ 2-diabetes och varför sjukdomen i större utsträckning ärvs från mamman. Hennes mentor Leif Groop, en internationellt ledande diabetesforskare som var verksam vid Lunds universitet i över 20 år, väckte hennes intresse för att ta reda på mer.
– Han har bidragit till mycket kunskap om ärftlighet och diabetes och var bland annat delaktig i en finsk studie som visade att den ärftliga risken är större om mamman har typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes är ett växande folkhälsoproblem och en viktig drivkraft för mig är att hitta sätt att förebygga att sjukdomen bryter ut. Vi behöver lära oss mer om hur fostermiljön påverkar sjukdomsrisken för att lyckas med det, säger Rashmi Prasad, docent i genomik, diabetes och endokrinologi vid Lunds universitet.
Forskning på kvinnor med blodbrist
Rashmi Prasads tidigare forskning på familjer i Finland och Ungern har till exempel visat att två variationer i två sedan tidigare kända riskgener för typ 2-diabetes ger en ökad risk för barnet att få sjukdomen om de ärvs av mamman. Att få dem från pappan har däremot mindre eller ingen påverkan på sjukdomsrisken.
En av hennes senaste studier gjordes på gravida kvinnor med blodbrist i Tanzania. Blodbrist i samband med graviditet är vanligt i utvecklingsländer och kan leda till förändringar i barnets utveckling, något som ökar risken för att utveckla typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet.
– Vi kunde bland annat se ett förändrat uttryck i många gener hos nyfödda barn som hade exponerats för blodbrist i fostermiljön. I många fall rör det sig om epigenetiska förändringar som har uppstått under graviditeten, och som kan kopplas till ökad risk för att utveckla typ 2-diabetes senare i livet. Det tyder på att vi också skulle kunna minska risken för att barnet utvecklar typ 2-diabetes genom att sätta in förebyggande åtgärder för kvinnor som antingen är gravida eller planerar att bli med barn, säger Rashmi Prasad.
Studier av olika undergrupper med diabetes
Rashmi Prasad är verksam i en forskargrupp som har visat att typ 1-diabetes och typ 2-diabetes kan delas in i fem olika undergrupper och att det finns genetiska skillnader mellan de fyra grupperna av typ 2-diabetes. De första studierna gjordes på svenska patienter och en del av de fortsatta studierna har genomförts på befolkningsgrupper i Indien. Rashmi Prasad har till exempel lett en studie som visar att det finns genetiska likheter och skillnader mellan olika former av typ 2-diabetes i Indien och Europa. Studien bekräftade även tidigare fynd som har visat att en särskild form av typ 2-diabetes som kännetecknas av relativt lågt BMI utgör den största gruppen i Indien. Den långsiktiga målsättningen är att forskningen ska ge nya ledtrådar kring hur sjukdomen kan förebyggas i ett tidigt skede.
– I våra fortsatta studier av befolkningsstudien Alla nya diabetiker i Skåne (ANDIS) ska vi bland annat undersöka vilken betydelse familjehistorien har för utvecklingen av typ 2-diabetes. Vi hoppas att det ska ge oss en bättre förståelse för hur arvet från mamman och pappan ökar risken för sjukdom och om det skiljer sig mellan olika undergrupper. Det är fortfarande väldigt mycket som vi inte vet när det gäller nedärvning av typ 2-diabetes, säger Rashmi Prasad.
Skräddarsydda åtgärder
Hon växte upp i Indien och genomförde sin doktorandutbildning i Tyskland. Hennes erfarenheter från olika länder är en fördel i studierna av en komplex sjukdom som typ 2-diabetes, där det har visat sig finnas både likheter och skillnader mellan befolkningsgrupper.
– Jag tror att det har gett mig förståelse för att det finns mycket som vi inte vet om sjukdomen och att det kan skilja sig åt. Det kan också innebära att de förebyggande åtgärderna behöver se olika ut. Jag känner mig hedrad som får stipendiet och stor tacksamhet till alla studiedeltagare runtom i världen som gör vår forskning möjlig, säger Rashmi Prasad.
Medeonstipendiet på 50 000 kronor delas årligen ut till en forskare vid Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) i samverkan mellan Medeon Science Park, Moll Wendén Advokatbyrå och Max Matthiessen.
