Hennes forskargrupp vid Lunds universitet har länge studerat fettceller och fettnedbrytning, med särskild inriktning på diabetes. Nio tiondelar av alla typ 2-diabetiker är överviktiga och fettväven tros spela en viktig roll för uppkomsten av diabetes.
Onormal inlagring av fett
– Vi vet idag att en person med insulinresistens – ett tecken på typ 2-diabetes – har onormalt mycket fett i både levern, musklerna och bukspottskörteln.
Att bukspottkörteln utsatts för ett övermått av fett kan vara en utlösande faktor för diabetes, menar Cecilia Holm.
Fettlever
Hennes forskarkollega Karin Berger arbetar med levern, ett annat organ som skadas av att ta upp för mycket fett. Hon har studerat en typ av fettlever som inte är förknippad med alkoholism, utan hänger samman just med ett överskott av fettsyror.
Denna ”Non-Alcoholic Fatty Liver” har ett starkt samband med insulinresistens.
– Vi vill försöka hitta tidiga markörer för fettlever. Om man med hjälp av ett enkelt blod- eller urinprov kunde visa att någon är på väg att få insulinresistens, så kanske utvecklingen kan stoppas i tid, säger Karin Berger.
Nyttiga bakterier
En annan del av hennes forskning handlar om bakterier. Eftersom många feta personer verkar ha en speciell tarmflora, så är tanken att fetma kanske kan motverkas genom att tillföra andra, nyttigare bakterier samt speciell näring som de nyttiga bakterierna gillar.
– Målet är att få fram ett nytt hälso-livsmedel för personer som riskerar att utveckla övervikt och diabetes. Än så länge gör vi bara djurförsök, men de har gett positiva resultat, berättar Karin Berger.
Komplicerade mekanismer
Cecilia Holm är mer inriktad på grundforskning kring fettomsättningens komplicerade mekanismer.
Hennes medarbetare Kristoffer Ström har studerat en sorts mus som genom genförändringar fåtts att sakna ämnet hormonkänsligt lipas. Det är ett enzym som bryter ner lagrat fett till fettsyror som kan skickas ut och användas som energi.
Smala oavsett kost
– Eftersom musen saknar detta ämne, så trodde vi att den skulle lagra på sig fett och bli starkt överviktig. Men mössen blir tvärtom magra, till vår förvåning. De bygger inte upp mycket fettväv alls, oavsett vilken kost de får. Och den lilla fettväv de har består av en större andel värmealstrande brunt fett än normalt, säger Kristoffer Ström.
Hanarna är sterila
Att ha nyttigt brunt fett och inte bli fet vad man än äter, det kan ju låta åtråvärt. Skulle ett medel som stoppar lipas kunna vara en bra fetmamedicin för människor? Nej, kanske inte...
– Hanmössen som saknar hormonkänsligt lipas är sterila. Lipas är viktigt för kroppen på många sätt, så det kan nog inte bara blockeras, säger Cecilia Holm.
Nya svar och nya frågor
Hon ser de magra lipasfria mössen som ett exempel på att ny kunskap nästan alltid ökar komplexiteten i det man studerar: ju mer man lär sig, desto fler nya frågor dyker upp.
I bästa fall kan det finnas botemedel eller nya behandlingar i slutet av någon av de nya forskningsvägar som öppnar sig.
Text: Ingela Björck