Åderförfettning, även kallat åderförkalkning, innebär att fett och kalk under lång tid har samlats på insidan av blodkärlen. Då blir det svårare för blodet att passera, något som kan leda till hjärtinfarkt och stroke. Forskarna behöver förstå mer om orsakerna bakom åderförfettning för att utveckla förebyggande behandlingar, och en ny storskalig studie har upptäckt samband mellan åderförfettning och bakterier i tarm och mun.
I studien, som publiceras i tidskriften Circulation, har forskarna funnit kopplingar mellan 64 bakteriearter i tarmen och så kallad subklinisk åderförfettning, det vill säga tidiga tecken på åderförfettning. De såg även att två av dessa bakterier hade särskilt stark koppling till tidiga åderförfettningsplack. Det handlar om två varianter av streptokocker, som är vanliga i munnen.
– Vår studie visar att det finns kopplingar mellan vissa bakterier i tarmen och åderförfettningsplack. De individer som hade mer åderförfettningsplack i kranskärlen hade också mer av vissa orala bakterier i tarmen. Vi behöver undersöka om de här bakterierna bidrar till åderförfettning i kranskärlen, säger Marju Orho-Melander, professor i genetisk epidemiologi verksam vid Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) och en av huvudförfattarna till studien.
Bakterier och åderförfettning
Studien bygger på analyser av avföringsprover och avbildningar av hjärtat hos 8973 individer utan diagnosticerad hjärtsjukdom i Malmö och Uppsala, som deltar i SCAPIS-studien (the Swedish CArdioPulmonary bioImage Study). Omkring 40 procent av deltagarna hade så kallad subklinisk åderförfettning, vilket gjorde det möjligt för forskarna att studera kopplingar mellan bakterier i tarmen och åderförfettning. Studien har genomförts i nära samarbete mellan Marju Orho-Melanders forskargrupp vid Lunds universitet och professor Tove Falls forskargrupp vid Uppsala universitet.
– Det finns mycket kunskap om hur genetiska faktorer och livsstil påverkar risken för att utveckla åderförfettning och andra hjärt- och kärlsjukdomar. Vi har inte lika mycket kunskap om hur bakterier i mun och tarm påverkar risken för hjärt- och kärlsjukdom och märker att vi bryter ny mark med vår forskning inom det här fältet, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och korresponderande författare för studien.
Studier av munhälsa
Fem tarmbakteriearter som associerades med tidiga tecken på åderförfettning i SCAPIS-studien kunde kopplas till sämre munhälsa. Det här undersöktes med hjälp av avföringsprover från Malmö familjestudie och salivprover som har samlats in inom Malmö familjestudies tandvårdsdel. Daniel Jönsson, vetenskapligt ansvarig för Malmö familjestudies tandvårdsdel, har samlat in salivprover och gjort undersökningar av munhälsan hos flera deltagare i samband med deras besök på Tandvårdshögskolan vid Malmö universitet.
– Vi såg att fem bakteriearter med koppling till åderförfettningsplack var vanligare i saliven om de även förekom i tarmen. Dessa arter har en koppling till bland annat karies och tandköttsinflammation. Sammantaget så tyder våra resultat på att förekomsten av vissa orala bakterier i tarmen kan förstärka åderförfettningsprocessen. I kommande studier vill vi undersöka vilken betydelse tandhälsa och munflora har för hjärt- och kärlsjukdomar, säger Daniel Jönsson, docent i parodontologi och internmedicinsk forskning vid Lunds universitet.
Förebyggande behandlingar
En långsiktig målsättning med forskningen är att identifiera bakterier som kan användas som måltavlor för nya behandlingar som kan förebygga åderförfettning. Forskarna behöver göra nya studier där de följer individer över tid för att dra säkra slutsatser om orsakssamband.
– På lång sikt hoppas vi på att identifiera bakterier som kan påverka risken för åderförfettning. En grupp som kan bli hjälpt av den här typen av forskning är personer med typ 2-diabetes, som är i riskzonen att få åderförfettning. Om det till exempel visar sig att vissa bakterier i mun och tarm har betydelse för utvecklingen av åderförfettning kan vi försöka reglera nivåerna av bakterier så att bakterierna får sämre förutsättningar att överleva i munnen och föröka sig till tarmen, säger Marju Orho-Melander.
Länk till pressmeddelande från Uppsala universitet (mynewsdesk.com)
