Det visar en nyligen framlagd avhandling av Rafid Tofik, akutläkare vid SUS. Han har undersökt vad förekomsten av stora proteiner som IgG och IgM i urinen betyder för patienter med diabetes, njursjukdom och hjärt-kärlsjukdom.
IgM och IgG är immunoglobuliner – antikroppar som tillhör kroppens immunförsvar. De ska finnas i blodet och omsättas i kroppen för att försvara oss mot infektioner.
Skadad barriär
– Om de utsöndras i urinen betyder det att njuren släppt ut dem, det vill säga att njurens filtrationsbarriär är skadad. Dessa proteiner är större än albumin, det protein man brukar leta efter vid test av äggvita i urinen. Att de ändå kunnat komma ut i urinen betyder att det finns stora skador i njurens blodkärlsbädd, säger Rafid Tofik.
Skadorna i njurens blodkärl beror troligen på ateroskleros, ”åderförkalkning”, som i så fall finns i hela kroppen och även kan skada patientens hjärna och hjärta. Rafid Tofiks forskning på olika patientgrupper visar också mycket riktigt att patienter med höga nivåer av IgM och IgG i urinen har sämre prognos än andra.
Tre patientgrupper beskrivs i avhandlingen:
• 139 patienter med typ 1-diabetes och 106 patienter med typ 2-diabetes. De som vid studiens start hade höga nivåer av IgM i urinen löpte 3-4 gånger högre risk att utveckla njursvikt och att dö i hjärtinfarkt eller andra komplikationer.
• 178 patienter som sökt för akut bröstsmärta. De som visade sig ha akut kranskärlssjukdom hade mer IgM i urinen än de andra, och patienterna med mycket IgM hade också en tredubblad risk för dödsfall eller allvarliga hjärt-kärlhändelser de följande två åren.
• 189 patienter med glomerulonefrit (kronisk inflammation i njurens små kärlnystan, nefronerna). De patienter som hade mycket IgG i urinen löpte en signifikant högre risk att utveckla njursvikt under de kommande åren.
Okomplicerat test
Vanliga sjukhuslaboratorier har idag inte den utrustning som behövs för att testa IgM och IgG i urinen.
– Men analysen i sig är inte komplicerad, säger Rafid Tofik. Om vidare studier bekräftar resultaten hoppas han därför att detta kan bli en rutintest vid diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, som i ett tidigt skede kan sålla fram de högriskpatienter som behöver extra noggrann behandling och uppföljning.
Text: Ingela Björck
Artikeln är tidigare publicerad på hemsidan för Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet