Den urgamla biologiska stressreaktionen rustar oss för att kämpa mot eller fly från en konkret fara men dagens stress är sällan av det slag att muskelstyrka eller snabbhet är lösningen.
Slagsmål ingen lösning
Dagens stress är sällan akut. Den kommer inte av hotet från rovdjur. Istället handlar det om tidspress, om hög arbetsbelastning på arbeten där vi inte trivs, om ekonomiska bekymmer vid arbetslöshet eller sjukdom, om oro för närstående eller om familjer i kris. Livssituationer där inte en snabb flykt eller ett slagsmål är lösningen. Den akuta biologiska stressreaktionen hjälper oss inte.
Tvärtom, när stressen är kronisk skadar den oss.
Larmet går
Huvudrollen i kroppens sätt att agera vid stress spelar olika hormoner, de tre dominerande är adrenalin, noradrenalin och, i en senare fas, kortisol.
Vid en plötslig omedelbar fara, stiger nivån av adrenalin snabbt och kraftigt. Reaktionen kan beskrivas som att kroppen sätts i alarmberedskap. Hjärtat slår fortare, blodtrycket stiger, blodet omdirigeras från inre organ till musklerna, levern frisätter mer socker till blondbanan, insulinkänsligheten minskar och frisättningen av blodfetter ökar.
Fly eller fäkta
Vi rustar oss för att bekämpa eller undvika en konkret fara. Oavsett vad vi väljer behöver vi den kraft och uthållighet som de blodfyllda, väl syresatta och energiförsörjda musklerna ger oss. Vi behöver socker i blodet för att orka mer och den sänkta känsligheten för insulin för att inte riskera att blodsockret sjunker för lågt.
Kronisk stress
Hormonet kortisol träder in när den akuta hotfulla situationen är över. Men om hotet inte försvinner, om stressen är långvarig, resulterar det i att halterna av adrenalin, noradrenalin och kortisol samtidigt är förhöjda. Då är inte längre stressreaktionen ändamålsenlig. Den leder till att blodtryck, blodsocker och blodfetter är för höga. Den leder till sjukdom.
Hög belastning
Höga halter av kortisol framkallar insulinresistens, ett motstånd i kroppens fett- och muskelceller som försvårar insulinets uppgift att ”låsa upp” cellerna så att sockret från blodet kan tränga in. Detta gör att de insulinproducerande betacellerna måste producera mer insulin. Klarar de inte av den höga belastningen stiger blodsockret med diabetes som följd.
Går över gränsen
Patienter som behandlas med läkemedlet kortison, vilket i kroppen omvandlas till kortisol, löper ökad risk att få diabetes. Det är också känt att diabetiker som behandlas med kortison får en försämrad sockerkontroll och behöver större doser antidiabetiska läkemedel.
De båda andra stresshormonerna, adrenalin och noradrenalin, verkar hämmande på frisättningen av insulin.
För personer som redan har en försämrad sockeromsättning kan det hormonella påslaget innebära att de går över gränsen och får typ 2 diabetes.
Även autoimmun diabetes
Vidare säger teorin att de av stressreaktionen överaktiva betacellerna kan locka till sig immunförsvarets uppmärksamhet och starta en autoimmun process, det vill säga att kroppens eget immunförsvar angriper betacellerna. Fullföljs angreppet dödas cellerna och typ 1 diabetes är ett faktum.
Människorna lefva för fort
Sambandet diabetes och stress har varit och är föremål för flera pågående undersökningar men iakttagelsen att det kan finnas är långt ifrån ny. I slutet av 1600-talet menade den engelske läkare Tomas Willis att långvarig sorg kunde orsaka diabetes.
I en svensk uppslagsbok från början av 1900-talet kunde man som orsak till diabetes läsa att ”Människorna lefva för fort.”
Text: Tord Ajanki