Fyndet är intressant då det sedan tidigare är känt att en ärftlig sjukdom som orsakar en ansamling av järn orsakar en speciell men ovanlig diabetsform.
Bronsdiabetes
Hemokromatos är en ärftlig sjukdom där kroppen inte förmår att göra sig av med det överskott av järn vi får via maten. Istället lagras järnet upp i kroppens vävnader, till exempel i hypofysen, levern, hjärtat och i bukspottkörteln. Därför kallades hemokromatos tidigare ibland för ”bronsdiabetes”.
Obehandlad är sjukdomen dödlig men behandlingen är relativt enkel – regelbundna avtappningar av blod.
Var går gränsen
Sambandet överskott på järn och risken för diabetes är alltså känt men den fråga de danska forskarna ställer sig är var går gränsen. Kan halten bli så hög att risken för diabetes ökar utan att patienten har hemokromatos?
För att undersöka saken analyserade forskarna data från tre stora befolkningsstudier där järnhalten i blodet jämfördes bland diabetiker och friska kontroller.
Kraftig riskökning
Resultatet var tydligt. Bland de deltagare som hade högst halt järn i blodet var risken att drabbas av diabetes två till tre gånger förhöjd. Något högre för typ 1 diabetes än för typ 2 diabetes.
Forskarna menar att de höga järnhalterna bidrar till såväl skador på de insulinproducerande betacellerna som till ett motstånd mot insulin i kroppsvävnaderna, framför allt muskler och fett, så kallad insulinresistens. På det sättet liknar tillståndet både typ 1 och typ 2 diabetes.
Blodtappningar
Forskarna konstaterar att blodtappningar är en enkel behandling av förhöjda halter av järn i blodet. De menar vidare att järntabletter inte ska tas utan att järnbrist verkligen har konstaterats.
Text: Tord Ajanki